Emotionell bomb.

Så känner jag mig nu. Kan inte sova för jag är helt full av ångest. Undra varför min hjärna är säker på att jag kommer dö inatt… Den har så konstiga idéer. Jag och Emma delar alltid upp det i vad jag vill och vad min hjärna vill. För mig gäller det att låta hjärnan få bestämma så lite som möjligt.

Imorrn ska jag till sjukhuset och träffa en som ska hjälpa mig i alla fall. Nu jäklar ska jag ta tag i att få bort minnen och beteenden från Tony tiden!

Svansa morrade nyss högt i sömnen. Tror hon drömmer om hunden vi träffade på kvällspromenaden. En jättesöt blandis som Svansa tyckte betedde sig illa. Det kan också vara igelkotten vi såg. Hon kunde inte bestämma sig hur hon skulle reagera så hon viftade vilt med sin svans och morrade. Nu sprätte hon till och morrade för att sedan gå till vattenskålen och dricka vatten.

När man mår dåligt är det skönt att lyssna på Emma o hundarna när de sover. De låter så nöjda och det smittar av sig. Jag känner att ångesten får mindre och mindre grepp och då kan jag snart sova!

Jag börjar bli nervös inför rasspecialen. Blir mycket folk att träffa, och sen att försöka prestera framför dem också. Prestation under press är inte min starka sida, så jag ska försöka se det som ett träningstillfälle. Så försöker jag se det mesta, ser jag det som ett prestationstillfälle misslyckas jag brutalt på grund av all extra press min hjärna lägger på mig själv 🙂

Nu ska jag lägga några solitaire och sedan gosa in ansiktet i Emmas hår!
/C

Annonser

Idag är ingen vanlig dag, för det är Svansens födelsedag!

Idag ska det firas! Svansa fyller år, och Trassel har bott här i ett år (och några dagar).  Hundarna fick ett tuggben var efter morgonpromenaden. Svansa blev överlycklig och la sig tillrätta under soffbordet för att tugga. Trassel gick iväg och kom sedan tillbaka utan tuggben. Detta brukar bero på att Svansa har blivit girig och snott till sig även Trassels tuggben vilket innebar att jag började lyfta på Svansas tassar för att hitta det gömda tuggbenet. Trassel hade dock glömt att hon lagt sitt tuggben på en kudde i ett hörn, och Svansa var därför oskyldigt anklagad. Hon gav mig blickar som sa ”Och du trodde det var jag matte!” och såg mycket förnärmad ut. Jag visade Trassel tuggbenet och satte mig vid datorn, Trassel sätter sig brevid mig o suckar, utan tuggben. Jag tänker att hon vill antagligen inte tugga tuggben eftersom hon inte tog med det. Men hon sitter kvar och suckar och tittar på mig. Tillslut går jag bort och hämtar tuggbenet och ger det till henne vid kudden i grottan, varvid hon nöjt börjar tugga. Hon hann dock med att ge mig en ”Sådär matte, det var det jag menade!”-blick innan. Matteuppfostran av hund 1.0. De är så roliga hundarna, just att de har så starka personligheter som syns i så många delar av vardagslivet 🙂

Idag planerar vi en längre promenad, men den får nog bli frammåt kvällen när Trassel o Emma är på agilityträning. Blir med dragsele och bälte så Svans får träna musklerna lite, något som Svans tycker är riktigt lajbans. Tån har ännu inte läkt, vilket jag är enormt frustrerad över, och ska därför vara i sträng vila enligt läkaren. Mig irriterar det väldigt mycket eftersom det tidigare inte varit några problem alls efter ett sånt här ingrepp. Nu har jag dock en fin grop på tån så det börjar dra ihop sig!

Läkning pågår..

Nu börjar tån läka. Fick en reprimand av sjuksköterskan när stycken togs för att jag gått utan kompress för att torka ut det. Nu har jag konstant på kompress och jag kan inte påstå att målningen går snabbare. Det ser fortfarande äckligt ut, men det ser ut att läka i alla fall!

image

Korning

Ja, hur svårt ska det vara att få komma med på en korning? Det är tredje tillfället som vi inte får vara med på, och nu finns det bara tre kvar inom rimligt avstånd (läs mellan stockholm-gbg, eller utmed vår resväg i sommar) i år. Och jag blir galet stressad av det här, jag VILL kora henne! Förstår inte hur det kan vara så mycket krångel med det, det är ju i slutet bra för SKK o SBK att få in data… Och det är faktiskt lite tråkigt att inte SASK håller i en korning under året, det borde väll finnas tillräckligt för det? Eller att de inte kan ta in någon extra aussie när en uppfödare har MT..

GAAAAH!! Jag blir tokig!

Föresten.. Finns det fler än de som är listade på SBK:s kalender?

Koppelträning – Svansa(vecka 1-6) & Trassel (vecka 4-6)

V1:
Vi började veckan med att köra ett långt pass på måndag kväll. Jag ville att hon skulle få vara ute o gå tills principen satt ända ut till svansspetsen. Vi kunde nog ta 3-4 steg åt gången i början och mot slutet av 40 minuters promenaden kunde jag ta upp mot 10 steg utan att hon drog. Jag stannade dock efter 10 för att belöna henne utan att hon drog eftersom jag vill undvika att hon tror att det är dragandet sedan sittande som ger belöning. Dagen efter hoppades jag att det skulle gå som en dans på morgonen, men Svansa hade glömt det mesta. Det var inte förrens Trassel fick sitt första klick av Emma som Svansa kom ihåg vad hon skulle göra. Efter det kunde jag gå cirka 5-6 steg åt gången. Hon har haft svårt att inte dra när hon ser Trassel, men inte får gå ifatt henne. Därför har vi tränat väldigt mycket på det. Jag kan se en förbättring generellt hos Svansa. Vi kan fortfarande bara gå 5 steg åt gången ibland, men när vi väl har kissat så brukar det bli mycket bättre. När Trassel går bakom oss går Svansa jättefint.

V2:
Den här veckan har fortsatt ungefär likadant som förra slutade. Det man kan se generellt är att hon glömmer inte lika ofta vad det är hon ska göra när jag stannar. Det förekommer dock fortfarande, speciellt på morgonen. Det blev inga direkta framsteg i antalet steg den här veckan utan vi höll hos runt 6-7 steg ungefär. Vissa sträckor kan man gå fler andra färre.

V3:
Här upptäckte jag att all koppelträning helt klart påverkat vårat fotgående. Svansa sätter sig inte lika bra längre utan sätter sig där hon brukar sitta när vi tränar koppelgående. Det tycker jag är den största negativa faktorn hittills. Det skulle säkert gå att träna mycket fotgående parallellt, men man borde ha börjat med det samtidigt som koppelträningen startade för att det inte skulle påverkas lika mycket. Jag har varit mycket noggrann med att jag har en slapp kroppshållning när vi tränar koppelträning och en mer uppsträckt vid fotgående. Svansa sköter sig rätt så bra med koppelgåendet och har under veckan kunnat gå generellt 8-9 steg i taget. Det går sakta med säkert frammåt vilket känns jättekul.

V4: (första halvan)
Jag har under veckan tränat väldigt mycket med Trassel och Svansa samtidigt eftersom vi vill kunna gå promenader med dem samtidigt. Det blir lätt att de drar varannan gång och att det därför bli många stopp, särskilt när vi är påväg bort under promenaden. På hemvägen går det mycket bättre, vilket speglar ungefär hur mycket de drog från början. De var redan då bättre på hemvägen. Det gäller framförallt Trassel. Vi går ungefär 5-6 steg åt gången om man ser generellt över hela promenaden.

V4: (andra halvan)
Här var vi husvakt åt mina föräldrar vilket innebar att de inte gick något i koppel utan var lösa.

V5:
Efter att ha varit lösa under slutet av den fjärde veckan blev det lite bakslag, men det var ändå inget stort. Svansa återfick lite av glömskan över vad det är hon ska göra när jag stannar och Trassel började dra ytterligare lite extra när vi närmar oss lekplatsen. Det tog ungefär två dagar för att vara tillbaka där vi var innan. Under slutet av veckan gjorde de stora framsteg eftersom de började förstå hur de skulle göra när de är båda två och vi kunde gå 7-8 steg åt gången. Vissa delar är det mer 3-4 steg åt gången men det anpassar jag efter hur de drar. När de under sträckor som de brukar kunna dra på håller sig lugna stannar jag några extra gånger för att de ska få godis. Trassel får leka vissa gånger vilket hon uppskattar. Det märks dock ingen försämring på promenaden efter hon fått leka.

V6:(Sista veckan innan träff)
Nu har jag o hundarna gått de flesta promenader tillsammans. Det har gått bra och vi går nog upp mot 10 steg åt gången. Svansa har påbörjat sin träning med barnrädslan och har gjort stora framsteg i skällandet. Över lag har de blivit mycket bättre på att gå i koppel båda två, och de triggar inte igång varandras dragande lika mycket. Det sker vissa variationer i hur duktiga de är, men det måste antas vara normalt.