Livet efter Grånos.

Just nu står allt rätt så stilla i mitt hundliv. Marshy opereras nästa vecka, så vi glider mest runt och väntar på att det är dags. Vi tränar lite lydnad och lite htm, men jag vet ju om att jag sedan kommer behöva vänta länge på att kunna träna igen. Svansa saknas självklart enormt mycket, mest saknar jag henne i vardagen. Hon läste mig så bra och fanns alltid vid min sida.

Jag och Marshall skulle ha debuterat i bruks nu helgen som var, det blev det inget av. Vi får ta debuten i vår istället. Vi har börjat spåra, det är tydligen bra för hans benmuskler eftersom vi då kan arbeta i ett lite lägre tempo än han gör i rapport och sök. Han är jätteduktig och förvånad mig gång på gång med sitt nogranna arbete. Vi har även klickat in markeringspinnar, så när han är igång igen ska det spåras med pinnar i spåren är tanken. Tänkte göra en snabb reflektion av hur lydnadsmomenten ser ut nu:

Platsliggning: Hans paradnummer. Vi behöver träna på full längd och i störiga miljöer. Dessutom tänkte jag börja träna mer aktivt med störning. Han har lätt för störning i form av andra hundar, och t.ex. att de tränar. Svårare är det med lek och leksaker. Nyfikenheten är där en nackdel 😉

Linförighet: Här behöver vi träna med mer uthålligheten. Det har vi nyligen börjat träna på igen, efter att ha satsat på detaljarbete ett tag.

Framförgående: Vi har börjat gå mot leksak och då går han fint och rakt (om han förstår vad jag egentligen menar)

Läggande under gång: De snabba läggandena går det bättre och bättre med, tänk att vi ökat hastigheten till den dubbla i alla fall, men det är en bit kvar. Det kommer. Vi kommer köra mer med hastighetsträning och samtidigt börja träna på att lägga sig även när jag rör mig.

Inkallning: Sitter som det ska, men kan finslipa ingångarna för att säkra om högre poäng i framtiden. Vi ska även börja träna med bakombelöning inför högre klasser.

Hopp över hinder: Det här har vi inte kört hela momentet på länge. Vi har kört en drive på att träna att sätta sig ner på avstånd. Hoppen ut och in brukar gå väldigt bra.

Apportering: Här är det absolut svåraste att kunna sitt kvar när apporten kastas. Det är ju sååååå roligt. Vi ska börja träna på metallapport och kanske tungapport under karensen/rehabiliteringen så han får något att göra.

Både budföring och rapport har gått rätt så bra. Vi får se om det blir rapport eller spår som han kör i sen, allt beror på vad han själv vill 🙂

/C

Annonser

2 kommentarer på “Livet efter Grånos.

  1. toktassarna skriver:

    Jag tyckte att det svåraste med platsliggningen var att det ju inte hände nåt. Att ligga still när man hela tiden måste tänka på att göra det om jag retades med störning var inga problem, men att ligga flera minuter utan att nåt händer, utan nåt att titta på, det var svårare tyckte Lovis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s